En helande dag

Naturen är ju något av det mest helande som finns. Där hämtar jag kraft, renar mina energier, får lugn, helas och jobbar.
🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳
Denna dag jag skapat är som ”rubriken” lyder: en helande dag för kropp, själ och sinne. Den är till för dig som vill koppla av, få inre lugn, helas samt njuta av både vacker natur samt fina möten med de övriga deltagarna.
🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳
Vi kommer att börja med en lugn promenad till utvald plats där vi kommer att tillbringa några timmar tillsammans. Jag kommer att blanda ”teori” (konkreta verktyg etc) med olika övningar som både stärker, jordar och helar. Vi kommer att på djupet ta användning av naturen och allt läkande den har att erbjuda.
🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳
Jag bjuder på lunch, fika, kaffe och thé samt dryck.
Dagen i skogen avslutas med en guidad meditation innan vi går en gemensam promenad tillbaka till parken där vi säger hejdå.
🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳
Tid: 15/6 kl 11-ca 14.00
Mötesplats; Lokeparken i Saltsjöbaden (Stockholm)
Klä er efter väder och medtag sittunderlag. Toalett finns endast att tillgå i naturen (fysisk toalett finns alltså ej).
Kostnad; 795kr
Anmälan görs till alinbistoletti@mail.com (sista dag för anmälan är 3 juni). Skriv där även om du har allergier.
Betalning görs vid anmälan till mitt bg 593-9855. Skriv ditt namn. När betalning finns på mitt konto får du ett mail men en bekräftelse på din plats.
Har du några frågor eller funderingar går det bra att höra av dig till mig på 0708-243558.
🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳🌳
Innerligt varmt välkomna önskar Alin
Max 8 deltagare

Vägen till att älska min kropp❤️

Tidigare idag gjorde jag ett inlägg på instagram där jag bla. skrev att jag äntligen älskar min kropp. Och det är sant! Det kändes så naturligt att skriva just de orden; ”.jag älskar min kropp”… Men så har ju såklart inte fallit alltid varit…

Jag har föraktat min kropp, misshandlat den (i yngre tonåren med för mycket alkohol) och i många år med för mycket träning samt för strikt kosthållning… Att konstant gå med dåligt samvete kring mat, att aldrig kunna njuta och att tvinga sig själv att träna trots smärtor och skador tär enormt på både kropp och själ.

En dag i mitt liv för 6 år sedan:

-Flög upp innan klockan ringde

-Åt väldigt nyttigt med undantag för ”onyttigheter” som jag ändå aldrig kunde njuta av

-Kände konstant stress i min kropp

-Kände mig ”fången” i så mycket ångest och känslor så jag inte visste vart jag skulle ta vägen…Ville helst fly från allt!

-Hade sjukt bra kondition och gick alltid väldigt snabbt

Minns inte att jag hade en hel dag eller längre period då jag mådde bra..

En dag i mitt liv i nutid:

-Holly väcker mig ca 6

-Vi har en mysig morgonstund med änglakort innan de andra vaknar

-Ett flertal promenader med hundarna dagligen där jag går väldigt långsamt för att det är vad just jag behöver i nutid!

-Längre Skogsvistelser varje dag.

-Har ett jobb jag älskar där jag får hjälpa

-Känner mig fri i mig själv.

-Bejakar mina känslor och tillåter mig att känna allt även om jag är mycket mer obekväm med att känna mig liten och sårbar, eller frustrerad eller arg än att känna mig glad, stark och orädd.

-Yogar dagligen för att jag älskar det

-Tränar inget intensivt kontinuerligt och inte gjort på 4 år. Varför? För att min kropp inte vill och det tänker jag lyssna på! Men skulle jag imorgon känna för att springa i skogen så kommer jag att göra det.

-Äter exakt allt som jag vill och njuter massor av både sallad och glass!!

-Mediterar dagligen allt från några minuter i skogen till en längre guidad meditation hemma.

Ja just det; jag andas också!!! Och allt detta gör jag för min skull! För att jag själv mår bra av det och inte för att någon tvingar mig eller för att jag läst att detta är bra för kropp och själ. Jag tror starkt på att ”jobba” inifrån och ut än utifrån och in.

Detta är min väg till att fullt ut älska min kropp och utan min inre resa hade jag aldrig kommit hit ❣️

Om missfall och att barn kommer när de ska.

Jag tror så starkt att allt har en mening. I mitt liv har jag gång på gång fått uppleva just detta; befunnit mig i enormt smärtsamma upplevelser som jag knappt vetat hur jag ska överleva för att sedan komma ut ”i ljuset”, starkare än innan. Det jag nu ska berätta är en av de händelserna som hade just sin sanna, solklara mening…

Jag var 30 år när jag träffade Mattias. Han hade redan två barn och det var inte aktuellt varken för honom eller mig att skaffa barn tillsammans i början. Men så gick det något år och helt plötsligt kände jag STARKT att jag inte ”bara” ville vara bonusmamma. Jag ville bli mamma; själv få bära ett barn och se det växa upp.. Ganska snabbt efter ”beslutet” blev jag gravid. Jag minns att jag grät när jag gjorde gravidtestet och det visade positivt. Kanske kände jag redan då att allt inte skulle gå vägen… Veckorna gick och jag kunde inte känna den där genuina glädjen.. Eller jag var ”glad” men det gnagde något inom mig. Min mage blev snabbt väldigt stor och jag bad att få en tidigare tid för ultraljud.

Dagen för ultraljud hade kommit.. Jag gick in och la mig på britsen. Barnmorskan var fantastisk: så lugn och varm. Så blev allt tyst. På skärmen fick jag se den lilla i min mage men genast märkte jag på barnmorskan att något inte stämde. Och då hon kallade in sin kollega för en andra åsikt visste jag… barnet levde inte.. Jag minns att jag sa;” det var inte rätt barn. Nästa gång blir det rätt” varav barnmorskan såg mig i ögonen och med en genuin omtanke sa hon” du är klok du”… Mattias och jag lämnade rummet medan barnmorskan vinkade och sa; jag hoppas vi ses snart igen.”

Vi åkte hem. Jag var tom, ledsen och förtvivlad samtidigt som jag var klarsynt och kunde ”ta detta” budskap på ett sätt jag själv knappt förstod… Dagen efter fick vi tid hos läkare som än en gång konstaterade faktum och jag åkte hem med en liten medicinpåse innehållande det som skulle hjälpa mig få ut fostret. Den smärta hoppas jag aldrig mer få uppleva! Den liknar ingen förlossning eller annan smärta jag någonsin upplevt. Det var en rivande smärta som skar genom både själ och kropp… Jag låg på golvet i timmar för att senare ta mig till de solvarma klipporna vid havet. Och DÄR kom tårarna och all inneboende smärta rann ur mig….. Jag grät och grät och förstod att detta lilla foster hjälpte mig att läka så mycket gammalt som fanns inom mig. Det var som att jag redan där i all smärta kände att det var just den uppgift som detta hade, att läka mig och göra rum för det barn som skulle komma och vara här för att stanna….

Efter bara några månader blev jag gravid igen… Jag var rädd… rädd att inte få föda heller detta barn och varje ultraljud var en blandning av skräck och glädje. Men nånstans visste jag och kände att det var Holly som låg där i min mage. Jag mådde bra i övrigt under min graviditet. Jag strök på min mage och talade varje dag till henne (ja barn i magen hör oss❣️). Jag berättade hur mycket jag längtade och kände redan innan hon kommit vilket litet kraftpaket som låg där inne…

Så kom hon… efter en lång, utdragen och dramatisk förlossning (som med tanke på vad jag gått igenom året innan inte ens upplevdes särskilt smärtsamt) fick jag möta denna lilla tös. Hon var helt tyst när hon kom ut och det första som hände var att våra blickar möttes. Som att hon sa”ok mamma, jag är här nu och du kan va lugn ❤️. Hon är idag snart 2 år och MAGI… Jag förstår att säkert alla föräldrar säger så om sina barn men jag tror också att om man går igenom något sådant här så blir det så starkt, som att allt som skett innan var meningen och förberedde mig för just Holly!!!

Missfall är det många som upplever. Många fler än man tror. Men det är heller ingen som pratar om det. Just därför delar jag min berättelse. Och för att inge hop till de som behöver!!

Barn kommer när de ska har jag fått höra… Och DET kan jag skriva under på❣️

Vad jag skulle sagt till mig själv som barn❤️

Kära Alin,

Vill börja med att säga att du är fantastisk precis som du är!! Om jag skulle kunnat så hade jag gett dig en stor varm kram nu och sagt att allt blir bra! Allt blir riktigt riktigt bra!

Jag vet hur rädd du är många gånger. Hur mycket känslor du bär på och hur ofta du har ont i din mage. Jag vill förklara för dig varför så du inte fortsätter tro att det är något fel på dig. Andras känslor och måenden sätter sig i din mage precis som all oro du känner. Det kommer att gå över när du blir äldre.

Du kommer att få uppleva mycket mycket i ditt liv framåt. Jag vill inte avslöja allt såklart för då kommer du kanske inte göra alla de val framåt som du ska göra.. Men jag kan säga som så att du kommer att uppleva både förlust, sorg, mycket mycket smärta men också enormt mycket kärlek.

Jag vill att du alltid följer ditt hjärta och aldrig någonsin låter någon annan styra över dig och dina beslut! När du lyssnar på din magkänsla och vad ditt hjärta säger så blir det väldigt bra!

Jag vill berätta också att hur ont det än kommer att göra ibland och hur mörkt det än kan kännas så kom ihåg att du är stark Alin, inifrån och ut och det finns ingenting du inte klarar även om du kommer att tro det ibland.

Du kommer att hamna i en del jobbiga relationer men de kommer att stärka dig mycket och också få dig att förstå vad kärlek egentligen ska handla om! Men det kommer att komma in en helt fantastisk man som visar dig vad kärlek är! Åh… du kommer att bli mamma också. En fantastisk mamma som ger ditt barn så mycket kärlek och trygghet!

Du kommer att fatta en massa olika beslut och tro att du har en plan men sedan kommer livet att välja annat åt dig! Det är bara att följa med även om du kommer att vara livrädd emellanåt!

Du är en inkännande, känslig och andligt öppen själ Alin. Låt aldrig någon ta det ifrån dig eller få dig att tro det är fel! Tvärtom; det är en gåva som du kommer att använda för att hjälpa människor. Och hjälpa kommer du att göra! Både människor, djur och natur!

Jag vill också säga att det är ok att känna så mycket som du gör! Känn allt. Gråt om du behöver och var arg om du behöver! Ditt liv kommer att gå upp och ner innan du landar. Sen vill jag också säga att du aldrig behöver prestera eller vara duktig för att vara älskad! Du är älskad för den du är❤️.

Finaste Alin du har så mycket att se fram emot i ditt liv! När mörkret har skingrats kommer du att känna ljuset i varje del av din kropp! Och alla möten du kommer att ha… du kommer att träffa så många fina människor varav en del alltid kommer att följa med dig på vägen.

Gå din väg Alin!!! Gör det som känns rätt för dig! Hela livet väntar på dig! Du behöver inte vara rädd! Du är trygg! Du är trygg, fantastisk, kraftfull, genuin och kärleksfull och det kan ingen ta ifrån dig!

Min syn på livet

Jag tror att det vi går igenom på livets väg är meningen på ett eller annat sätt.. vare sig det är sorg, glädje, förlust, separation, smärta eller kärlek…

Jag tror att vi alla har en ”Livs plan” och att alla möten vi har är en del av den. Även de mötena som är ”mindre bekväma”…

Jag tror att vi växer av motgångar och blir ödmjuka av smärta.

Jag tror att vi alla kan få uppleva sann kärlek om vi bara vågar öppna upp våra hjärtan tillräckligt för att släppa in den..

Jag tror att om en dörr stängs så öppnas en annan och att det inte alltid är VI som bestämmer när och vilka dörrar som ska öppnas åt oss…

Jag tror att ju mer ”flexibla” vi är inför vägen vi har framåt desto bättre blir det. Att vi kan ha intentioner, drömmar och mål men att kanske allt ändå inte blir exakt som vi vill eller tror är det bästa för oss.

Jag tror att man kan läka all gammal smärta och bli ”fri från sitt förflutna” men att det krävs mod, hopp, tillit och kraft!

Jag tror på att våga släppa taget om det som du inte längre ska ha med dig; det som inte är för ditt högsta bästa, vare sig det är gamla relationer, jobb, rädslor eller föreställningar….

OCH… jag tror att världen kan bli ljus och fantastisk och att många av oss är ämnade att vara med och hjälpa större i detta skifte ❣️.

Making peace with your past och vikten av att förlåta!

Jag har upplevt svek, förlust, otrohet, smärta, mobbing, psykisk misshandel, trauman, blivit övergiven, lämnad och förlorat nära… Jag kan välja att bära det med mig eller att ”förlåta” och släppa taget.. För mig har det varit det sista av de två alternativen!

Många av oss har olika mål i livet; det kan vara ett ”drömjobb”, möta en partner, få barn, bo på en härlig plats, åka utomlands eller annat.. För mig har det varit att bli fri! Och det är just det jag ”jobbat med” de senaste åren..

Det blir så tungt att bära med sig gammalt. Som en tung gammal otymplig koffert som man släpar på. Jag varken ville eller orkade släpa på den längre. Jag ville känna ro inombords och ”at peace”..

En klok kvinna sa till mig en gång; ”du förlåter bara för din egen skull”.. och de orden har följt mig sedan dess. För det är ju så sant; det är inte för någon annans skull vi behöver förlåta utan för att vi själva ska bli fria.

Som jag nämnt förut så ville jag när jag var 25 år ”radera” mitt liv bakåt (vilket ju låter väldigt sorgligt men jag kände så då). Det var den där tomheten, sorgen och den ovan nämna ”tunga kofferten” som jag inte ville släpa på längre..

Så jag har släppt och förlåtit.. en person och en situation åt gången. Det har varit tårar och ilska och förtvivlan och rädslor… men jag ville ju bli fri och detta var enda vägen.

Ingen del av mig vill ”radera” ett enda minne ur mitt liv längre. Smärtan, sorgen, förtvivlan, förlusten… allt har bytts ut till minnen… lärdomar… viktiga bitar och upplevelser jag ALDRIG kunnat vara utan. Det är de som skapat mig.. som format mig till den jag är idag, som gör att jag vill och kan hjälpa.

Jag känner ingen smärta eller sorg längre… jag känner frid! Jag ser bakåt på mitt liv och minns idag istället alla fina minnen, alla vackra möten jag haft, alla underbara jular, alla resor, all glädje och skratt! Det är DET jag väljer att bära med mig och inget annat❣️

Kära mammor-vi behöver vila också 🙌🏻

Vi bär våra barn i magen i ca 9 månader.. vilket bara det är en stark påfrestning för kroppen. Vi ska skapa/”baka” ett barn på 9 månader vilket ju är ett mirakel i sig men som sagt; fysiskt och för vissa även psykiskt påfrestande.. sen är det dags för förlossning. Vare sig det är via kejsarsnitt eller vaginalt så är även detta en enorm påfrestning för oss. För en del är det mer smärtsamt än andra. I mitt fall tog det 45 h från första värken för att sedan tappa 2 liter blod och behöva åka in på akut operation (för att sedan behöva operera mig igen efter 6 månader). Ja min kropp var trött och behövde mycket vila..

Oavsett hur din graviditet var eller hur förlossningen gick så ÄR det de facto en oerhörd påfrestning för oss… för våra kroppar. Vilket leder till min poäng med detta inlägg… vi behöver VILA också.

Jag har själv tränat och presterat större delen av mitt liv och detta handlar inte om huruvida man ska träna och ”prestera” eller ej… nej det handlar om att jag alltför ofta läser om eller ser mammor som inte ger sig själva detta. Den livsnödvändiga vilan. Det tränas in så nära inpå förlossning man kan komma.. sen dröjer det inte länge efter förlossning innan man ska ”hitta tillbaka till” sin kropp igen. Jag dömer ingen i detta utan vill med detta inlägg okej:a eller rentav uppmuntra fler mammor att ge sig själva en paus.

Under din graviditet; sov och vila så mycket du kan för du kommer att behöva det.

.. När ditt barn sen kommit och din bebis sover; vila.. Ta lugna dagar utan en massa ärenden eller kaffe på stan (inte bara för din egen skull utan för din bebis skull också). Skit i fokuset ”att komma tillbaka till din kropp”.. låt det få ta sin tid…

OCH… du kan ha intentioner hur du vill vara som mamma och hur du vill ha det med ditt barn men vi får inte glömma att alla barn är olika, har olika behov. Även om du har intentioner så kanske det ändå inte blir exakt som du vill, eller önskar.. eller som ”andra” har det. Och det är ok! Det finns inget som heter en ”perfekt” mammaroll… Ibland blir det som vi vill och ibland inte. Det viktigaste av allt och det jag tror att varje barn önskar sig är ändå kärlek, trygghet, lugn och närvarande föräldrar❤️.

Kommunikation-en av livets viktigaste nycklar ❤️

Jag tror att ett av de största misstagen i relationer är brist på kommunikation. Din partner eller de i din omgivning kommer inte att kunna läsa dina tankar och alltid ge dig det du behöver. Det är upp till var och en att sätta ord på sina behov; Vad du behöver, Vad du vill, Vad du inte vill, Hur du känner, Vart du vill…

Att kommunicera från sitt hjärta är nyckeln i alla relationer. Vissa är mer ”tränade” i detta än andra och upplever det inte alls som skrämmande. I mitt fall var jag HELT otränad. Mina år med Mattias har lärt mig att VÅGA säga vad jag behöver.. Att VÅGA visa alla mina känslor.. Gråta i hans famn.. Våga visa mig ledsen.. stark… skör.. sårbar. Jag har lärt mig att sätta ord på både vad jag vill och inte vill. Ibland har jag varit skiträdd. Ja rädd för något som kan upplevas som så sjävklart. Så vad jag var rädd för kanske ni undrar nu.. Att vara otränad i att kommunicera på djupet och från hjärtat skrämde mig då jag var rädd att om jag gjorde det så skulle jag inte vara älskad.. Som att jag underliggande var rädd för att fullt ut visa vem jag var.. Idag är den skräcken i mig borta🙏.

Befrielsen att våga tala är enorm och jag tror den gynnar både Dig själv och alla i din omgivning. För om DU vågar tala så vet ju de runtom dig både hur du mår, vad du vill och vad du behöver. Och tänk va många missförstånd som går att undvika då❤️❤️.

Skapa ett liv du inte behöver semester från..

Det är som att vi människor i västvärlden missat vad livet handlar om.. Många spenderar mestadels av tiden på jobb.. Jobb som många känner ångest inför eller absolut inte tycker känns stimulerande. Alltför ofta hör jag ”äntligen fredag och helg…” eller… ”åh va skönt med 6 veckors semester”. Semester eller helger som oftast ”flyger iväg” då det är så mycket som ska hinnas med.

”Build a life you don’t need a holiday from”… det säger allt tycker jag. Och något vi alla borde sträva efter då livet ju är här och nu och det är NU vi ska leva. Att jobba på ett ”trist” jobb för att bygga för framtiden när framtiden inte ens är garanterad….

Att betala räkningar eller handla mat behöver vi ju alla kunna så det är inte det jag talar om. Vad jag talar om är att fler borde ifrågasatta vad allt är värt… Vad vill Du göra och jobba med om Du får drömma fritt…? Jobbar du idag med något du brinner för? Har du ett jobb du trivs på och känner dig tillfreds med? Eller går du till ett jobb du egentligen inte trivs med och längtar efter helger och semester? Vill du starta eget och leva på din passion? Lever du det liv du i själ och hjärta vill leva? Jag tror att allt är möjligt.. Men att det oftast är rädslan för att ”hoppa”.. eller släppa tryggheten som håller oss tillbaka.

Låt oss spola framåt i tiden… Du är nu 80 år.. Vad vill du berätta för dina barnbarn? Hur vill du ha levt ditt liv? Vad gjorde du? Vad missade du?

Livet har så mycket fantastiskt att bjuda på.. Spring inte för fort så du missar det…🧘🏻‍♂️🌳.

Mot nytt.. nästa steg; Italien🇮🇹

Jag har levt med den här mannen i 5 år nu och tillsammans har vi både utvecklas och prövats på många plan❤️. Men som jag nämnt tidigare; prövningar får oss att växa och gör oss starkare!

Snart kliver vi tillsammans in i nytt🚪🌈… Detta är en dröm! Att tillsammans med Mattias få skapa något stort, viktigt, roligt, spännande.. att tillsammans med honom få möta människor och ge de något fint att minnas.. En paus, varande, njutningsfulla dagar på en vacker och helande plats som i sin tur kanske kan hjälpa de på sina vägar framåt.. Det är stort och nytt detta.. och samtidigt så rätt och spännande 💫. Om en månad avgår första resan men fler blir det🇮🇹🙏.

Vill du åka med nu i september så finns det platser kvar. Nästa avresa 16 maj 2019.

Öppet brev till mamma och pappa❤️

Kära mamma och pappa

Jag vill tacka er. Utan er hade jag ju inte funnits och fått uppleva allt vackert jag nu får. Livet har inte alltid varit lätt för mig Ska ni Veta. Jag är en extremt känslig själ… jag känner mycket och starkt vilket har vart en av mina största prövningar i livet… Jag har upplevt mycket smärta och fått höra och uppleva Saker som har präglat mig hårt. Jag Tror ingen av er vet hur dåligt jag har mått i mitt liv, hur mycket jag har jämfört mig med andra och hur låga tankar jag har haft om mig själv…

Vi har inte haft så mycket kontakt senaste åren sedan olyckan men det har varit precis Som det ska även om ni kanske inte förstår det… Jag har kommit till en viktig och fin plats i mitt liv… jag ser allt med nya ögon och har frigjort mig från och läkt mycket gammal smärta.

Jag vet idag att ni gjorde ert bästa utifrån era förutsättningar och utifrån vart ni kom. Ni har gett mig mycket fint och viktigt och det är så jag idag väljer att se på allt bakåt. ALLT: exakt ALLT jag har upplevt har jag behövt; det har varit en del av min livs plan som jag aldrig hade kunnat vara utan.

Tack mamma för den fina uppfostran jag fått, för all tid du tagit med mig ut till naturen, för samtal och berättelser om det andliga. Tack till dig pappa för att du har lärt mig värdet av pengar, för all skidåkning och alla resor vi fått. Och tack också till er båda för all god mat och alla matupplevelser jag fått.

Livet ska inte vara enkelt. Eller.. livet ÄR inte enkelt. Jag tror att vi kommer hit till jorden för att utvecklas, uppleva och lära oss själva och varandra saker.

Idag kan jag använda min livs resa och mina gåvor till att hjälpa andra och DET är värt allt.

Jag älskar mitt liv idag mamma och pappa. Jag mår väldigt bra i mig själv och har så mycket vackert omkring mig som jag verkligen uppskattar. Holly tex.. Vår fantastiska dotter som jag hoppas ni en dag vill ta mer del av. Hon är en stjärna som lyser upp våra liv starkt.

Med dessa rader vill jag visa min kärlek till er. Jag älskar er båda och ber om healing för hela vår familj så att vi alla kan mötas på nytt.

All kärlek//

Er dotter Alin

Kära män och kvinnor❣️

Kära män och kvinnor,

Vi är ju så fantastiska båda två. Män på sitt sätt och vi kvinnor på vårt❣️. Vi har olika styrkor och svagheter men den ena är inte bättre än den andra på något vis! Vi är precis lika bra fast på olika sätt.

Det som håller på att ske nu i världen skapar en klyfta oss emellan som jag tycker är oroväckande! Vi behöver varandra! Ja exakt så: världen skulle inte kunna fungera utan män och tvärtom! Vi behöver samexistera och leva MED varandra; inte tvärtom. Att kvinnliga ”rörelser” växer förstår jag absolut. Kvinnans röst vill göra sig hörd… Men hörd på vilket sätt…? Hörs den bättre genom separation från det manliga?

Jag tror starkt på en balans mellan det maskulina och det feminina! Vi kommer aldrig att klara oss utan varandra!

Så kvinnan… ta din plats ja men inte behövs det en fullständig separation från det maskulina för den saken skull❤️.

Yin och yang… Det behövs i allt och så även på denna jord 🌍❤️☯️

Att förlora en trygghet…❤️

Det var höst.. Jag var 15 år och på väg till min tennislektion när jag ser mamma bryta ihop i telefonen.. Jag förstod att något fruktansvärt hade hänt.. hela dagen hade jag burit på en sorg.. Tårarna fanns i ögonen hela tiden och av någon anledning ville jag på repeat lyssna på Ave Maria… Så då; när mamma lagt på luren fick jag förklarat för mig att Johnny hade dött… De hade hittat honom död i sin säng i barndomshemmet i Emmaboda. Det var alltså detta jag redan ”känt av”…

Johnny.. han som funnits med mig sedan födsel. Han som var som vår ”pappa”, den som läste läxor med oss, gav oss en guldpeng på fredagar att köpa godis för i kiosken. Johnny som var min stora trygghet och fadersgestalt❤️.

Den bottenlösa sorgen går inte att beskriva. Det var som att min värld rasade samman. Jag gick in i ett destruktivt beteende; en flykt undan smärtan; och började att dricka mig redlös varje helg. För en stund kunde jag fly undan den inre smärta jag bar på… Men lika snabbt kom den ifatt mig och tårarna forsade… När alkoholen nådde ut i mitt system kunde sorgen inte längre hållas tillbaka. Smärtan kändes oändlig och jag fann ingen väg ut…

Jag kände mig så förtvivlat ensam i min sorgeprocess.. ingen som frågade hur jag mådde.. ingen vuxen att tala med. Hemma hos oss ”la man locket på” och sorgen och saknaden fick liksom ingen ventil…

Månader gick och alkoholen byttes ut mot manisk träning… Sakta och med tiden mildrades förtvivlan… Johnny brukade hälsa på mig i mina drömmar och där fann jag ron i att han ändå var med mig❤️.

20 år har nu gått sedan Johnnys bortgång. Sorgen och smärtan har lämnat mitt system och istället bär jag med mig minnena av Johnny på ett lugnt och kärleksfullt sätt. Jag känner ofta hans närvaro och ibland kan jag till och med förnimma hans doft i köket.

När jag nattar Holly så brukar jag tyst tala till honom och be honom vaka över henne…

Att förlora någon nära är en sorg svår att beskriva.. Men att sedan förstå och tro att det finns så mycket mer än detta liv och känna att ”våra bortgångna” är med oss är så fantastiskt. Det lindrar sorgen och blir istället till något vackert… ❤️.

Även om Johnny inte längre finns med mig i fysisk form så vet jag att han ändå är där…. på så vis kommer han alltid alltid att finnas med❣️.

Self love ❤️

healing medium alinbistoletti

Häromdagen började jag att gråta… Jag var på mitt ”skogskontor” då insikten plötsligt tog tag i mig… Hur hård jag ibland är mot mig själv… Hur dömande…

Stundvis kan jag se på mig själv med kärleksfull blick men så kommer de stunder av ”gammalt” då jag blir för hård mot mig..

Det var som att jag där i skogen och såg mig själv utifrån. Och därifrån: ur den synvinkeln så såg jag så klart på mig själv, jag såg hur fel det är med de dömande tankarna och att jag inte på något vis behöver eller ska se på mig själv så…. Det är endast mitt gamla.. Den där Alin som ”piskade” sig själv… som aldrig kände hon dög.. Var tillräcklig… bra nog.. snygg nog… duktig nog… Den där Alin som ställde klockan på 6.45 varje morgon för att gå upp och ”prestera” men trots det ändå aldrig kände sig bra nog.. Den där Alin som inte ”vågade” bli arg eller ledsen av rädsla för att vara en ”dålig människa”…

Men så är det ju nutid… och jag är tillbaka på min plats i skogen… Då insikten landar i mig vem jag är idag… vilka kliv jag tagit.. att jag inte behöver prestera hela tiden för att duga.. att jag är älskad som jag är oavsett om jag säger ifrån.. är tydlig.. trött med stundvis bristande tålamod… eller ”bara” är jag; Alin Bistoletti.

Jag ”duger” mer än väl.. Jag är en fin människa som gör gott här på jorden. Jag är en god och bra mamma åt vår älskade Holly. Jag är oftast glad men ibland ledsen… Jag är tacksam gentemot livet och kan stundvis vara i nuet men ibland flyger jag upp i huvudet.. Jag är oftast i min kraft och orädd men ibland så vacklar jag…

Ja detta är vad jag kallar livet.. Ibland är vi orädda och känner oss trygga.. Ibland är vi ledsna utan att veta varför. Ibland kan vi vara i nuet utan att oroa oss för framtid och ibland inte…

Så ofta jag ser detta i samhället.. Bristen på ”Self Love”… Sökandet och bekräftelsen utifrån.. Sociala medier är FULLT av detta och det är just också därför jag delar denna ”nakna vinkel”.

Kärlek till sig själv kommer inifrån.. Det är ingenting någon av oss kan få utifrån. Det är för mig som ett pussel som sakta sakta.. bit för bit läggs inom oss så att vi mer och mer och oftare och oftare kan se på oss själva med kärleksfulla ögon.

Och slutligen… älska sig

själv fullt ut❤️.

Följ… lyssna på din kropp och njut mer!! Det är dags för nytt nu.

alinbistoletti medium personlig tranare halsocoach andlighet healing

Det handlar inte om att vi inte ska måna om våra kroppar… Det jag delar i denna text är att vi glömmer det absolut viktigaste; att måna om även våra själar och våra hjärtan. Om att vila och ”vara mer i varandet”

Jag bläddrar i hälsotidningen X och det ena uppslaget är ”hurtigare” än det andra; ”detoxa med soppor”, ”träna i säsongens senaste utrustning”, Beach 2018…. ja listan kan göras lång..  i nästa stund går jag ut på sociala medier där bilderna avlöser varandra med lättklädda super-deffade kroppar.. jag förstår att många får ångest när detta har blivit något sk ”ideal”…
Missförstå mig rätt.. Det är inget fel att ta hand om sin kropp, att vilja vara vältränad eller att tänka på vad man äter. Där är vi ju alla olika individer och behöver olika saker.. Vad jag menar är att vi slutat följa våra kroppars behov… Hur mycket behöver DIN kropp sova för att den ska må bra..? HUR mycket mat behöver DIN kropp? Vill din kropp röra sig i form av lugna promenader eller yoga..? Jogg eller karate? Eller vill din kropp helt enkelt bara vila för att den är trött?!
Samhällets tempo är ohållbart. Ja just exakt så! Det är ohållbart att fortsätta springa som vi gör och ju förr vi inser detta och faktiskt saktar ner desto mindre hårt kommer det att slå tillbaka på oss.
Vi är inte menade att leva i denna stress som råder. Det är inte vår livs plan. Inte för någon av oss. Från början åt vi när vi var hungriga, sov när vi behövde och rörde på oss för att det ingick i vår livsstil.. Vi sprang inte hysteriskt på något löpband inomhus medan vi kollade mailen på mobilen…
Vi är ”mer hälsosamma” än någonsin och människor mår sämre än någonsin. Hur får ni ihop denna ekvation? Vad ÄR att ”vara hälsosam”. Är det verkligen att äta var 3:e timme, sova 8 h, träna 3 pass i veckan, gå 15 000 steg per dag, utesluta gluten och socker..? Nej kära ni; inte enligt mig… inte alls enligt mig. Att vara ”hälsosam” (även om just det ordet känns lite klyschigt enligt mig) är att följa sin kropp och ge den vad den behöver. Lyssnar du på den så kommer den att tala till dig och berätta EXAKT vad den behöver. Men det är just det, vi har slutat att lyssna och hur ska vi då kunna veta vad den behöver. Hur ska just din kropp må bra om du följer andras ramar och modeller för vad ”man ska” göra…? Hur ska din kropp må bra om din själ inte mår bra?
I halva mitt liv levde jag i ett ”kroppsligt fängelse” där jag gång på gång gick emot min kropp och mitt hjärta… Jag flydde från smärtan i form av hysterisk träning och kost. Uteslöt än det ena än det andra i hopp om att kunna döva den gnagande känslan inom mig. Jag var så vältränad. Så stark och såg så ”frisk” ut. Ingen anade vad som låg bakom den kroppen.. Hur mycket ångest och timmar av att ”gå emot” mitt inre.. min kropps röst som skrek..: ”stopp, stopp”…
Så en dag bestämde jag mig.. Jag ville bli fri.. Jag ville läka för att kunna få må bra. DÄR kom vändpunkten. Jag tog hjälp av naturen. Jag grät i min sambos famn, jag blottade min själ för första gången, jag tog hjälp av healing, meditationer… Jag tvingade mig själv att inte träna.. att börja äta glass, dricka ett glas rött då och då..
Det tog lång tid och många tårar och smärta för att bli fri. Men det gick… Sakta men säkert försvann ångesten och jag fann ett sätt att kunna ”leva”, njuta och få känna mig fri.
Så nästa gång du får ångest för att du inte tränar, eller ångest för att du åt den där bullen eller låg på soffan en hel helg.. Till dig säger jag bara grattis!! Fortsätt så!!! Vill du vila så vila!!! Vill du äta godis så ät men NJUT!! Vill du springa så gör det men inte för att ” man ska” utan för att din kropp sagt att den vill det.
Vill du styrketräna för att bli stark i din kropp så gör det men bara för att DU vill och inte för att du sett på Instagram att ”man ska” ha en tonad kropp. För det finns inga;”man ska”. Inte alls.. Det är något som skapats av samhället och jag ber till alla högre makter att det blir ett skifte i detta.. en nödvändig förändring. Fast egentligen behöver jag inte be för jag vet… Ja jag VET att en förändring är på ingång…
Så till dig som känner ångest nu efter nyår och känner att du ”måste” gå ner 12 kg och bli ”fit inför beach 2018”…är mitt råd;  ändra dina planer.. tänk om detta år. Bryt dina gamla mönster och ”löften om att bli nyttig”.. bestäm dig för att kunna vila, stressa ner och njuta istället!!! DET är vad de flesta behöver men alltför få ”vågar göra” med risk för att ”känna sig dåliga”. Det finns inget dåligt i att följa dig själv och din kropp. Tvärtom; du har ALLT att vinna❤️.
I höst kommer jag att börja anordna ”resor”.. Har inte bestämt mig för vad jag ska kalla de ännu.. Träningsresor, själsresor.. Hälsoresor.. Det är ju en kombination av allt detta jag vill skapa. Jag vill skapa något nytt och vad jag anser att samhället behöver.
Vi kommer att åka till Italien, träna i naturen med våra egna kroppar. Men inte för att ”vi måste men egentligen inte orkar” utan för att det känns så ljuvligt att få röra på sig med utsikt över bergen.. Vi kommer att NJUTA av god mat som lagas med lokala råvaror av en kock.. Vi kommer att bada in poolen eller sola om vi vill och vädret tillåter. Vi kommer att sova om vi behöver, vila om vi vill.. Vi kommer att ”koppla ner” för det mesta för att umgås och lära känna varann.. Vi kommer att vandra i berg och meditera på en kulle…
Ja kära ni.. Det är dags nu.. Dags att vi saktar ner lite mer och faktiskt njuter… ❣️
Med kärlek och värme från Alin