Fortsättningen.. Intervjun och mina ocensurerade svar!

Efter att mitt tidigare blogginlägg om Ortorexi blev så uppmärksammat och påverkade många så blev jag i förra veckan intervjuad av en tidning . Deras syfte med intervjun var att få fler att uppmärksamma denna ”osynliga sjukdom”, att förstå baksidan av hälsohetsen.

Med all välmening gjorde de detta men efter att själv ha läst artikeln kände jag hur Alin liksom ”försvann” och med det, mycket av det jag står för. Jag klandrar de inte då de säkert kände de ville ”anpassa intervjun efter målgrupp” men för mig, som är här på jorden för att hjälpa och nå ut, känns det oerhört viktigt att ni får läsa den ”ocensurerade versionen”, den nakna sanningen… Den som jag hoppas kan hjälpa fler.

DÅ                                                        NU

 

Namn: Alin Bistoletti

 Ålder: 34 år

 Sysselsättning: Egen företagare. Vägledare (för det själsliga och fysiska). Andlig/medial vägledare, healer samt personlig tränare.

 

Familj: Sambo Mattias 43 år, två bonusbarn; Axel 9 år och Alicia 11 år, hunden Gringo 1 år, kaninen Mio 4 år samt bebis på väg.

Berätta kort om vem du är:

En kvinna som har upplevt mycket sorg och smärta, som prövats av livet igen och igen men som tack vare att jag följt mitt hjärta har funnit min väg, kunnat läka och kan tack vare min resa hjälpa andra att läka och finna sina vägar. En livsnjutare som varje dag känner tacksamhet för vem jag idag är, vad jag gör och allt fint jag har omkring mig; all kärlek jag får uppleva.

 

Hur det gick till när du blev sjuk i ortodoxi?

Oj, denna fråga kan man ju i sig skriva en bok om (skämt åsido)… Jag ska försöka att fatta mig kort om det går. Min smärta började redan som barn då jag var ett mycket känsligt barn. Hemma var det väldigt bråkigt och mamma mådde ofta dåligt p.g.a pappas och hennes relation. Jag tror inte det var endast en orsak utan många många år av smärta jag burit på som ledde till min ortorexi.

Under loppet av två år så; bodde pappa kvar i Saudi-Arabien men lämnade oss för en ny kvinna som knappt ville veta av att vi fanns och gjorde allt för att hålla pappa ifrån sina tre barn. Mamma mådde dåligt, vi flyttade från vårt hus, vår hund dog, min gammelfaster som jag stod nära dog, jag stod i skolan upp för de som var mobbade och blev i min tur då utsatt själv, min ”fadersgestalt”; han som vi växt upp med som vår pappa dog över en natt och jag fick aldrig hjälp med att bearbeta sorgen. När jag var 15 år hade jag dödslängtan, det gjorde så ont att leva och jag hade oerhört svårt med hur pappa behandlade oss barn och att han i all sorg vi befann oss; inte fanns närmare. Jag grät mycket här och kände mig oerhört ensam.

Som en slutsummering på frågan hur det gick till när jag blev sjuk i ortorexi så vill jag säga att jag aldrig kände jag dög. Jag sökte febrilt efter en identitet och fann min i träningens värld.

 

r förstod du själv att du själv att du var sjuk?

Oj svår fråga.. Det var nog först när jag mötte min nuvarande sambo Mattias som jag på riktigt både ville och kunde läka. Han är den första någonsin jag är trygg med, som älskar mig för den jag är, förstår mig och ser mig. Den första ”klippan” jag haft i mitt liv.

 

Hur regerade omgivningen på din diagnos?

Det var just det; ingen reagerade någonsin. Ingen sa något. Eller jo; min mamma pikade då och då att jag tränade så mycket men berömde mig samtidigt för min disciplin vilket måste ha skapat en förvirring i mig tänker jag nu.

 

Föndrades du som person i och med sjukdomen och i så fall hur?

Alltså ni menar vem jag är idag? Jag kan säga att tack vare ”sjukdomen” så kan jag idag hjälpa andra. Alla år då jag ”slog på min kropp” och kände jag aldrig dög har idag gett mig en ödmjuk inställning till min kropp. I mitt yrke har det varit ett helt otroligt bra redskap att ha då jag direkt ser signaler när människors hälsofokus går till överdrift. Jag jobbade mer med träningen förut och hjälpte även människor med viktminskning och fokuserade då mycket på balansen för de; att vila mer och att försöka få de att njuta av maten. Ja eller av livet i allmänhet.

 

r kom vändningen?

Här blir svaret samma som ovan; när min sambo trädde in i mitt liv. En kärleksfull och trygg man och den första sådana jag haft. Jag behövde liksom inte prestera för att vara älskad längre. Dessutom är han kock och jag som älskar mat fick inte ihop det längre med min strikta kost och hans goda mat och avslappnade inställning till livet.

 

Vad har varit din drivkraft bakom ditt tillfrisknande?

Drivkraften…?! Att jag var så in i norden trött på att vara ”fånge i min egen kropp”, att jag aldrig fullt ut kunde njuta av livet för att jag kände jag ju behövde prestera och hålla kontrollen.

 

Hur har ”vägen tillbakatill livet sett ut?

Oj oj, mycket guppig, många tårar.. Jag har på riktigt fått utmana mig själv och BESTÄMT mig för att läka en gång för alla. Och med läka menar jag ALLA mina sår jag bar på då de tillsammans var faktorer som utlöste ortorexin.

Jag har jobbat mycket med förlåtelse; både till mig själv och andra som orsakat mig smärta. Rent konkret träningsmässigt så fick jag tvinga mig själv att ex lyfta lättare vikter på gymmet, springa långsammare, gå långsammare. Ja, ändra hela mitt tempo. Jag kan berätta om ett tillfälle då Mattias och jag skulle träna på ett utegym och en av övningarna var att hoppa upp på en stubbe. Det fanns tre olika nivåer på stubbarna och medvetet så valde jag den lägsta (vill här tillägga att jag tidigare hade valt den högsta bara för att jag kunde och inte då hoppat upp en eller två gånger utan hoppat tills jag var helt slut). Min sambo hade vid den tiden inte helt förstått hur sjuk jag varit och sa i all välmening; ”-men högre klarar du Alin”. Jag minns hur jag nästan fick tårar i ögonen och sa bestämt; ”-ja, jag klarar högre men nu försöker jag faktiskt utmana mig själv.”

 

Har du haft delmål i ditt tillfrisknande?

Nej nej, inga sådana alls. Jag har haft på tok för många mål och delmål i mitt liv så med denna resa har jag följt… Följt min känsla, haft inre dialoger med mig själv och viktigast av allt; jag har satt mer ord och släppt ut fler tårar med Mattias än jag någonsin gjort med någon. Jag har blottat min själ och mitt hjärta och det är tack vare det jag har kunnat läka för jag har på så sätt fått hans förståelse och fulla stöd. Jag har blottat min själ och mitt hjärta och det är tack vare det jag kunnat läka för jag har på så sätt fått hans förståelse.

Hur är din relation till psykisk ohälsa i dag?

Min relation till det idag…?! Jag ser hur många som behöver hjälp och det är där jag ser min solklara roll. Det är intet för intet jag har upplevt all smärta jag gjort. Idag ser jag hur mycket våra själsliga sår skapar dessa sjukdomar, rädslor etc. Jag får dagligen hjälpa människor och hade inte kunnat det utan min egen resa.

 

Hur uthärdar du dåliga dagar eller jobbiga situationer i dag?

Har ärligt talat aldrig ”uthärdat” jobbiga situationer eller dåliga dagar bättre än idag. Jag ser så klart på det nu. Förut var min blick mer grumlig om man kan säga så och jag bar på så mycket rädslor. Idag känner jag mig väldigt orädd och stark. Stabil som ett träd skulle man nog kunna säga. Jag ser idag tillbaka på mitt liv; tackar livet för all smärta, förstår varför jag upplevt allt jag gjort men bestämt mig för att jag inte vill ”falla offer” för de omständigheterna utan vill vara fri från den gamla sorgen och smärtan.

 

Vad ger dig motivation i vardagen?

Kärleken inom mig och runtomkring mig. Att jag gått från det jag gjort till vem och vart jag är idag. Jag påminner mig om det ibland om jag är lite låg någon dag; att ”tänk Alin; hur liten och rädd du var och se vem du blivit och hur många du hjälper.”

 

Varför tycker du att ortodoxi är viktigt att lyfta?

För att jag tycker att det råder en skrämmande hälsohysteri i vårt samhälle som skapar en enorm press och stress i människor. Det är för mycket prestation och för lite vila och varande. När hinner människor njuta undrar jag? Eller gör de ens det? Min förhoppning är att kunna hjälpa ännu fler genom att jag delar min historia. Livet är till för att njutas av!!

 

Vad gör du/jobbar du med i dag?

Jag jobbar som vägledare. Mao; jag vägleder människor själsligt och fysiskt. Jag hjälper de att läka, komma vidare, följa sina hjärtan och att växa som människor. Nå sin fulla potential kan man säga.

 

Varför är det viktigt för dig att nå ut med min historia?

Svaret blir liknande som ovan men vill här tillägga; det går att läka och bli fri. Livet är inte till för att levas i ”kedjor” där vi fastnar i prestation och rädslor. Vi behöver lära oss att njuta mycket, mycket mer. Jag vill också här dela min inställning till livet; att allt har sin mening även om vi inte alltid förstår det i stunden. Livet prövar oss alla på ett eller annat sätt sen är det upp till oss själva vad vi vill göra med det. Men njut mer och se till allt du har omkring dig utan att alltid jaga det du inte har i hopp om att det ska göra dig lyckligare.

 

Vart kan man vända sig om man känner igen sig i din historia?

Till mig skulle jag spontant säga då. Ärligt talat så vet jag inte om det finns ”hjälpcenter” eller liknande men jag jobbar ju med att hjälpa och vägleda människor så de som vill är välkomna att höra av sig. Sen förstår jag att inte alla hör av sig till mig men min spontana känsla är att du vänder dig till någon du litar på och som kan slussa dig vidare. Det viktiga är att du inte bär på allt själv utan ser det som att ta hjälp är en styrka och inte en svaghet.

 

Vad är din största dröm just nu i livet?

Här får jag nog säga drömmAR… Jag vill nå ut större så att jag kan hjälpa fler. Mitt hjärta bankar starkt för djur och natur så där har jag redan nu lite planer och funderingar på vad jag kan göra. Min sambo Mattias och jag har en gemensam dröm om vad vi vill skapa. Kan inte avslöja några detaljer men kan säga att det är något vi skulle älska att göra samt något som kommer att förändra fler människors liv till det bättre. Nu fanns det ingen begränsing i denna fråga va 😉 ? Så jag säger barn också. Jag vill gärna hjälpa barn. Det är så många barn som mår dåligt, som är känsliga och feldiagnostiseras. DET brinner jag mycket för också.

Med mycket värme,

Alin

 

 

 

It’s his birthday…

love birthday

Three years ago; this man entered my life and swept me away. The first time I saw him I was sitting next to my sister at the dock waiting for our dad.. I looked up, spotting the most handsome man walking towards us. Our eyes met and it was a moment when time stood still. I simply couldn’t take my eyes off of him. It turned out that he was one of the chefs at my sisters restaurant where I was supposed to help out a week later.

I will never forget the first time I entered the kitchen and our eyes met again. I didn’t know what was happening to me. All of a sudden I turned into this shy ”school girl”, not knowing what to say..

That was how it all started… I had the best summer of my life and for the first time, I knew I had met the love of my life.  I was the happiest I had ever been but also more scared than ever. What if he would disappear and leave… Simply walk out of my life; leaving me with a broken heart. I couldn’t bare it happening to me once again. I was so scared and traumatized by all the bad things that had happened to me in my life. I was terrified of having to experience another trauma. So I tried to protect my heart by not entirely letting him in…. I had made a promise to myself, never letting myself getting hurt again.

But he was confident and brave and so full of love that as time went by I lowered my guard and slowly, oh so slowly I let him in….

A little more than three years have now passed. The day he entered, my whole life changed for the better. I am so safe now that I have been able to heal my old wounds. I have cried more than I ever had because I have felt safe enough to let the tears out and I have loved more than ever because I have finally realized what love is…

This man is the most beautiful man and soul I have ever met. He is the bravest, most loving and caring person.. With him I am the woman I am supposed to be❤️.

Dear women; it’s time we learn to love our bodies and ourselves..

alin bistoletti pt medial vagledning

My whole life I have been in control of my body. I used to have a six pack, muscular arms and fat no where to be found. Until a year ago I had never seen a cellulite on my body. Was I happier back then…? No!

The pressure of upholding that ”perfect” body took so much energy out of me. Having a toned and strong body was part of my identity back then. I thought that was all that I was; an insecure girl with a fit body.

Most of you might have read my previous post about orthorexia so I’m not going to repeat myself and tell you that story all over again but I still want to raise this important subject once again.

Media and social media focuses so much on ”ideal bodies”, the latest fitness trends, the newest diets and it upsets me how many young girls believing that having a skinny/toned body is ”THE ideal”. Young women who have eating disorders… Young women posting images of themselves wearing underwear; tucking their bellies in.

I have spent the majority of my life working out on a [more than] regular basis; never resting, avoiding unhealthy food, looking myself in the mirror and no matter how toned I was; not liking my body. I have always loved food but I could never really enjoy it because all I could think of was how long it would take for me to burn the calories that I had just eaten.

Until my body, a few years back,  ”broke” trying to tell me to stop pushing it, I never really knew what ”rest” was… What enjoying life and food was.. I know I’m not alone having been on this journey and if I; by sharing this post; can affect one person then it’s more than worth it.

I now stand in front of the mirror, looking at a feminine and curvy body (with a few cellulites here and there). A beautiful body that I am, for the first time in my life; learning to fully love and appreciate. A few hours ago I swam in the ocean, enjoyed the rain while swimming. On my way back home through the forest, I stopped for a minute, closed my eyes, felt the rain pouring over my face while listening to the birds singing. These are moments now that I so genuinely enjoy. More than I have ever enjoyed one single hour at the gym…

I love being a woman with all that there is to it and never again will I feel guilty not working out or guilty enjoying a delicious meal. Life is meant to be enjoyed and I sure will! So tonight I will enjoy a glass of red wine, a delicious meal cooked by my love and the company of my loved ones surrounding me.

The real me…

 

alin bistoletti medium pt coach

 

This is me now… A nature’s child. An animal loving person. A confident woman full of love for myself and others. A 33 year old woman standing my ground. Yes; I now stand my ground and from now on; I always will!

I will speak my truth and walk my path. I will stand up against injustice, I will spread my light and share my wisdom. I am here for a reason; to help change the world for the better. That’s my mission, my calling…

From the beginning I always felt different; sensitive and not like others. My life’s journey has been rough, challenging. I have been through darkness and trauma. For the majority of my life I have felt diminished and insecure. I have been so scared… Scared of not being loved. Scared of not being accepted for who I truly am. I have been scared; terrified of people leaving me. Of being abandoned. Until now….

For the last few years; I have been on ”my healing journey”. I made a decision that I no longer were willing to carry my heavy burden; my past. So I searched… Searched for help. Because I knew I couldn’t do it alone. So I went to see a therapist.. And then another one.. Then a medium crossed my path and that’s where it truly really started. Then I went to a healer.. And I took help from a shaman. I searched for the right help for me and I found it.

And so the tears started flooding.. The old pain resurfaced and the memories all came back. Yes; it came back and resurfaced because it had to. Because that was the only way for me to release it. Was I scared; yes. Was it worth it? YES!

Because now I’m free and most of all; I am me! The real me. The person I am suppose to be. And the most important thing; I am no longer scared. I am no longer a prisoner of my past. I am free and ready to make a difference.

With love,

Alin

Min mening…och vart jag anser vi bör lägga fokus.

alin bistoletti

Sitter för närvarade och bläddrar i ett populärt magasin där jag läser om Åhléns nya koncept där man inte längre ska dela upp pojk/flickkläder på sina avdelningar utan man ska sortera på storlek istället.

Varför kan inte bara flickor få vara flickor och pojkar få vara pojkar? Vill döttrarna bära blått så varsågoda, vill de använda sin rosa kjol med matchande rosett så tillåt de att göra det. Och likaså; vill sönerna bära tights så låt de göra det precis lika mycket som vi behöver tillåta de att spela fotboll och klä sig i blått. Oavsett vad barnen utövar för sport eller vad de klär sig i för färg så är de ju till synes å sist ändå pojke eller flicka.

Och ordet ”hen”…?!??  Vi har levt i flera tusen år på denna jord… Männen har jagat och kvinnorna har suttit vid elden och passat barnen. Pojkar har fått kallas just pojkar och flickor just flickor. Varför kan vi inte fortsatta få kalla det för ”hon” eller ”han”?

Varför detta enorma ”genusfokus” och att lägga så mycket energi på att precis ALLT ska vara lika.

Vi ÄR olika vi män och kvinnor; pojkar och flickor så varför inte bara låta det vara så? Vi är precis lika fantastiska; oavsett kön. Vi har olika kvaliteter bara och det är just det som är så fantastiskt för hur skulle världen annars se ut?!

Jag tycker vi bör ta och rikta vår energi på mer betydelsefulla saker såsom att värna om varandra, om vår jord, om djuren.. Jag tycker vi ska respektera varandra för de vi är utan att missunna eller förminska varandra.

Nu har vi en chans att påverka jorden och mänskligheten till det bättre en gång för alla så varför lägger vi inte alla mer fokus på detta viktiga?

Jag vill avsluta med att säga att jag respekterar att vi alla har olika åsikt om detta men nu har jag i alla fall sagt min mening och det kändes viktigt.

Med värme,

Vad får dig att må bra?

 

IMG_6688

Image(1)

 

Jag gillar Afrikansk dans; att totalt släppa loss utan att egentligen ha en aning om jag gör ”rätt” eller ser bra ut. Vissa dagar vill jag bara vila; i mina raggsockor och mysbyxor på fårskinnsfällen framför brasan eller i min kärestas famn.

Jag myser med Mio, vår kanin, för att han är världens härligaste lilla grabb. Jag busar med barnen omkring mig för att det gör mig glad och för att jag helt enkelt älskar barn.

Image(2)

Jag njuter av god mat utan att räkna kalorier eller få ångest över vad jag stoppat i mig för att livet för mig vore avsevärt mycket tråkigare utan det. Vissa dagar är det pizza för att det är gott,  andra dagar äter jag mungbönssallad för att just den dagen var det det min kropp ville ha. Jag lagar Wienerschnitzel, Gurkensalat och potatissallad åt familjen för att det är allas vår favoritmat. Vi samlas kring matbordet och tänder ljus och konverserar (utan mobiler) för att det är mysigt och viktigt att ”se varandra”.

 

Image(1) kopia

Kvällens middag; pasta med egenplockad svamp, grädde och tryffelsalt.

Jag går ut i skogen för att det ger mig energi, jordning och därmed ett inre lugn. Och nu snackar vi inte powerwalks med andan i halsgropen utan lugn promenad med en stunds total stillhet på ”min” meditationsplats i skogen.

Jag har börjat ”köttreducera” för att jag mår bra av det och för att jag värnar om moder jord och djuren.

Jag börjar morgonen med en kort stunds yoga för att min själ behöver det.

Jag sover 10 timmar per natt för att jag i perioder behöver det.

Jag säger nej när jag behöver och ja för att jag vill.

När jag är ledsen så gråter jag för att jag behöver gråta.

Dömer någon mig så är det deras ensak; ej min.

Jag vägleder människor; själsligt och fysiskt. Jag jobbar med det för att jag älskar det, för att det är mitt kall. Jag är min egen för att jag vill vara fri. Jag använder min mediala sida i mitt jobb för att jag har den och för att jag på så sätt bättre kan hjälpa de människor som kommer till mig.

Det finns stunder då jag tvivlar på mig själv och vad jag kan och stunder då jag känner mig totalt i min kraft och är helt trygg i allt. Vad jag däremot med handen på hjärtat kan säga är att jag älskar livet. Med allt vad det innebär; toppar och dalar, prövningar och utveckling, kärlek och trygghet..

Vill avsluta med att säga att mitt liv långt ifrån alltid har sett ut såhär. För er som känner mig så vet ni, för er som läst fler inlägg på bloggen har ni fått inblickar i mitt liv och för er som besöker bloggen för första gången vill jag säga; jag har stundvis i livet befunnit mig på ”botten av botten, i förtvivlan och undrat hur jag någonsin ska ta mig upp. Men det går… för vill vi någonting tillräckligt mycket så går det att ta sig vidare…

Livet är här och nu; och till för att levas (med allt vad det innebär⭐️).

Med värme,

Alin

Idag firas kärleken och livet


pt alin bistoletti vagledning coach stockholm karlek

För 2.5 år sedan satt jag ensam i mitt dåvarande kök och gjorde en inventering av mitt liv. Jag reflekterade över allt som hänt, hur mycket som hade ändrats i mitt liv och att inget längre såg ut som det hade gjort tidigare. Jag skrev ner på en lapp vad jag ville ha in i livet, hur jag ville leva och vad jag önskade mig i mitt hjärta. På lappen stod bl.a att jag ville leva familjeliv och möta en stabil, fin och trygg man. Någon som skulle älska mig för den jag är.

Ett halvår senare satt jag på bryggan där jag är uppväxt och gående mot mig kommer kocken på min systers restaurang. Våra blickar möttes och jag kommer aldrig att glömma alla känslor som kom över mig. Jag blev blyg, log, hjärtat började slå snabbare och jag ville inte sluta se på honom.

Den mannen jag så noga hade beskrivit på min lapp där i köket lever jag nu med. Familjeliv kan man också säga då han har två fantastiska barn som bor med oss varannan vecka. Aldrig i mitt liv har jag känt mig så trygg och älskad för den jag är.

Jag vill hylla kärleken. Som, om vi bara öppnar upp ögonen, finns överallt omkring oss. Även i de minsta små sakerna. Jag vill hylla den fantastiska man som fångade mitt hjärta och får mig att känna mig som världens lyckligaste, tryggaste, vackraste och mest älskade kvinna på jorden.

Idag har vi funnits två år i varandras liv och idag fyller dessutom min fina Mattias år. Med honom kan jag skratta, gråta, mysa, slappa, träna, prata och bara vara med. Må vi få många fler fantastiska stunder, dagar och år tillsammans.

Grattis på födelsedagen. Jag älskar dig och JA, jag tycker att kärlek är det vackraste som finns!

pt alin bistoletti vagledning coach stockholm karlekpt alin bistoletti vagledning coach stockholm karlek

Mindfulness för liten och stor.

mindfulness pt alin bistoletti personlig tranare stockholm coach

Fredag kväll; middag vid havet med barnen. Och en liten stund av total stillhet. Mindfulness betyder att vara i nuet; att vara i ens egna tankar och känslor utan att döma.

Det är så härligt när dessa stunder är på barnens initiativ. När Alicia säger helt spontant; ”nu ska vi meditera :-)”.

Det är så viktigt; speciellt i dagens samhälle att även barnen får stanna upp, njuta, känna och bara vara. Att för en stund koppla bort allt vad elektronik, surfplattor och telefoner heter och bara få finnas. Det går så snabbt allting. Vart man än kollar så är människor uppkopplade och då menar jag inte ”uppåt” utan med paddor och telefoner.

Vi talar så mycket om träning men vi får inte glömma vilan. Den är minst lika viktig! Vila som i att bara finnas till utan att göra något speciellt; stänga av telefonen, koppla bort alla ”moderniteter” och andas.. Det är i dessa stunder man lär sig att vara i nuet, att våga vara i sina tankar och känslor. Det är inte bara vi vuxna som behöver detta utan även barnen. Lär barnen att det är helt ok att bara vara för en liten stund…

Jag önskar er alla en strålande fin tisdag:

Aloha,

Alin

Om att acceptera varandra för de vi är!

pt halsa halsocoach personlig tränare alin bistoletti

Vissa vill bo i trädkoja medan andra vill bo i stor villa. En del har råd att åka på semester flera gånger om året medan andra knappt har råd med mat. Vissa röker medan andra tränar galet mycket. En del är överviktiga medan andra är trådsmala. En del äter vegetariskt medan andra älskar kött. Vissa vill skaffa barn medan andra väljer ett liv utan (och en del kan inte ens få barn). En del blir läkare medan andra vill jobba på bibliotek. Vi ÄR alla olika och så måste det få vara.

Normal? Vad innebär det ordet egentligen? Att vara normalviktig tex. Vem bestämmer vad just ”normalviktig” är? Jag är personlig tränare och hälsocoach och som ni vet så tränar jag när jag känner för det, äter vad jag vill och är ute och mediterar i skogen varje dag. Då passar jag ju kanske inte alls in i kategorin ”hälsosam” eller ”normal” tänker några av er då. Men vad är hälsosam? Är det att jaga livet ut? Jaga magrutor, ett liv utan celluliter, att springa 10 mil i veckan eller hänga på gymmet varje dag? Nej; inte för mig! Hälsosam för mig är att jag mår bra; i själen; för mår min själ bra så mår min fysiska kropp bra.

Är det inte dags att vi börjar att acceptera varandras olikheter utan att döma? Att vi unnar varandra välfärd och medvind. Att glädjas åt varandra. Är det inte dags att vi alla sprider lite mer glädje och faktiskt börjar att ”se varandra” istället för som det är nu; att vi är så upptagna med att nå våra ”mål” att vi absolut inte hinner med själva livet (resan) och se till det vi har omkring oss?

Så vart börjar vi då? Säg hej till främlingen du möter på gatan, döm inte den överviktiga som kanske har det jättetufft med sina extrakilon eller tiggaren som kämpar för att ha råd med mat till sin familj. Le till kassören i matbutiken. Vi kan alla göra skillnad och det är dags att vi börjar nu.

Vi går alla igenom olika saker; faser, upp-och nedgångar, sorg, smärta.. Men det är viktigt att även i det se till det Du har, uppskatta det du har, älska det du har…

Idag skickar jag kärlek och värme till alla fina och kärleksfulla människor jag har omkring mig. Som alltid finns där för mig, som tror på mig när jag själv ibland tvivlar och som älskar mig för den jag är!

Kärlek och Aloha,

Alin

PS! Och ni; glöm inte att busa lite också. På bilden pallar jag persimons i en trädgård i Italien. Precis som när man var barn 🙂 Lite bus och skratt förlänger helt klart livet.

Sen har vi den här lilla killen också som förgyller tillvaron för oss hemma. Får jag lov att presentera; the one and only: Mio.

pt halsocoach alin bistoletti halsa

Inga mer dieter!

pt halsocoach alin bistoletti

Hej på er mina trogna läsare.

Jag vill börja med att tacka för att ni följer mig och återigen; för alla fina kommentarer jag fått! Livet ”händer” ibland och det är viktigt att följa med.. För mig i alla fall :-). Men nu är jag här igen med några; vad jag anser; viktiga ord :-).

Var i matbutiken igår och handlade och mina blickar drogs till löpsedeln som lydde något i stil med ”Nytt sätt att gå ner i vikt utan dieter”.. IGEN??!! NÄR ska vi släppa taget om den enorma fokus som råder kring våra fysiska kroppar och vad vi äter, inte äter, vad som är nyttigt, hur många dagar i veckan vi tränat, hur mycket vi ”unnat oss” eller inte unnat oss… ?

Ja, jag är personlig tränare, hälsocoach, gruppträningsinstruktör och kostrådgivare så borde inte jag också träna 6 dagar i veckan, hålla en strikt kost och ha endast en unnardag i veckan? Svaret är nej! Ni som läst inlägget jag skrev tidigare här på bloggen: ”Ortorexi-när träning går för långt” vet att det var så större delen av mitt liv såg ut. Men det är nya tider nu 🙂 Om jag idag ”zoomar ut” så vet jag att jag gick igenom den resan för att bättre kunna hjälpa och vägleda människor. Ja så är det egentligen med alla mina ”resor” jag gått igenom i livet. Det är ju människor jag jobbar med och hjälper.. Så vem vore jag utan mina ”rocky roads”..?

Jag är inte den som kommer med pekpinnar och marknadsför dieter av olika slag. Tvärtom; jag är trött på allt prat och fokus kring vår fysiska kropp. Det är som att människor har glömt bort vad begreppet ”hälsa” egentligen står för. Bör inte hälsa vara att må bra både själsligt och fysiskt (och ja; de går hand i hand…). Bör vi inte NJUTA mer av livet istället för att bara jaga… Jaga den perfekta kroppen, den optimala dieten, det bästa jobbet..

Till mig kommer människor av olika slag. En del vill bli starka i kroppen, andra få vägledning och coaching i livet medan en del vill ha kostråd. Vi ÄR alla olika och det är ju det som är det fantastiska med mänskligheten; våra olikheter. Ska jag berätta en ”hemlis” ;-)..? Ibland ger jag i hemläxa till mina kunder att njuta av en god middag med dessert.. Hmmm tänker ni nog nu.. Varför gör hon så? Hon är ju PT och hälsocoach.. Japp; men jag kan kalla mig den moderna tidens PT och hälsocoach 🙂 En PT och coach med mer fokus på det själsliga än det fysiska.

Med det här inlägget vill jag sprida budskapet kring hur viktigt det är att faktiskt njuta lite också.. Utan dieter och förbud! Njuta av allt det härliga livet OCKSÅ ger. Någon som håller med 🙂 ?

En varm kram till er alla från mig… Alin (den ”nya tidens PT och hälsocoach 😉 )

PS! Bilden är från bergen i Italien med min härliga livskamrat Mattias. Tagen kort efter vårt härliga Gelato-stopp :-). HÄR njuter jag!!

Vad är det som är viktigt… egentligen?

pt personlig tranare alin bistoletti coach

Kära läsare.

Som ni märkt så har jag inte varit lika aktiv här på sistone och utan att gå in på detaljer så vill jag förklara varför.. Denna blogg startade jag för att nå ut med budskap, inspirera och hjälpa människor. Jag vill nå ut; till många, och det var alltså därför jag började skriva. För mig är det viktigt att lägga ut inlägg med substans; att mina läsare känner att de får ut något av att följa min blogg.

Det har hänt en del på sistonde och jag har behövts på annat håll. Det är alltså därför mina inlägg minskat. Det känns viktigt för mig att ni förstår varför ni inte sett mig här lika mycket. Jag älskar att skriva och dela med mig av mina erfarenheter men jag vill göra det med HELA hjärtat vilket jag inte kunnat den senaste tiden.

Saker sker i livet och ibland behöver vi stanna upp för att få tid för reflektion. Ibland däremot så händer saker som rentav ”tvingar” oss att stanna upp och fundera över; VAD är det som är viktigt i livet, egentligen…? Alla materiella ting och ”småbekymmer” blir liksom totalt oviktiga.  Jag är frisk; både fysiskt och mentalt, jag har tak över huvudet och är omgiven av fantastiska och kärleksfulla människor. Det är det mest primära. Det är sådant vi aldrig får glömma.

Vi måste bli bättre på att se till det vi har istället för det vi ”saknar”. För några minuter; fundera över vad just Du värdesätter. Vad är det som förgyller Ditt liv?

Livet är en gåva som bör förvaltas väl. Kom ihåg att livet är här och nu! Inte i morgon och inte om 10 år.

Namaste, Alin

Bikramyoga och om att gå utanför våra komfortzoner

bikramyoga stockholm pt alin bistoletti personlig tranare

Vi lunkar ibland på i invanda mönster. Vi gör samma saker, äter samma saker, tränar på samma sätt, är ibland kvar på jobb vi inte trivs på. Vi drömmer oss iväg men drömmarna förblir ibland just bara drömmar istället för att vi gör verklighet av de. Att gå utanför våra komfortzoner kan vi göra på små och stora sätt :-).

Den här veckan har jag valt att gå utanför min komfortzon och provat på två, för mig, nya träningsformer. I måndags körde jag Afrodans på gymmet; dansade runt, släppte loss till trummornas ljud där i salen, låtsades att jag befann mig på den Afrikanska savannen och skrattade åt mig själv i spegeln när jag såg hur roligt det såg ut. Tänk va lätt det är att förgylla vardagen 🙂

Jag har också för första gången provat Bikramyoga. Jag kör nu i 30 dagar, nästan varje dag, då det kan ta några pass för kroppen att vänja sig. Bikramyoga är Yoga man utövar i 40-gradig värme. Puhhh kände jag första passet.. Svetten lackade, pulsen steg och vissa positioner var… minst sagt utmanande!! Kamelen exempelvis. Kamelen och jag var inte helt kompisar första gången.. Kamelen är en övning för att bla. öppna upp bröstet, sträcka ut hela framsidan av kroppen, lindra stress, massera de inre organen etc.. Tredje passet kunde jag för första gången göra en kamel utan att få darrningar i kroppen. När det är ett motstånd i kroppen ska man stå kvar lyder tydligen ”ordspråket” i yogan..

Några av effekterna med Bikramyoga:

  • Kroppen rensas, stärks och formas
  • Ditt sinne blir klarare och mer fokuserat
  • Förbättrar blodcirkulationen
  • Stärker ditt immunförsvar
  • Stimulerar och balanserar ditt nervsystem
  • Etc etc etc

Jag är ju bara på min första vecka än så länge så ni får en full rapport när jag är klar med denna månad 🙂

Så vad sägs om att ta baby steps och utmana er själva på något vis? Prova på någon träningsform ni aldrig tidigare provat, res till en plats ni aldrig varit på, prova en ny maträtt.. Stegen behöver inte vara stora till en början det är snarare ATT man gör det som är det viktiga. Det är när vi kliver utanför våra komfortzoner som saker händer; vi utvecklas…

pt stockholm alin bistoletti coach kostradgivare

Ha en fin fredagskväll nu alla! Magic… 🙂

-Alin

Allt är precis som det ska vara.

are pt personlig tränare halsa health

Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Det kan jag verkligen skriva på. Hade jag för några år sedan följt det jag då trodde var ”min väg att gå” så hade jag studerat på en kockskola i USA; läst en Bachelor i Culinary Arts och bott kvar i L.A. Jag hade inte mött min fantastiska sambo, fått vara nära mina syskonbarn eller startat eget inom hälsa.

2008 sökte jag till en kockutbildning i L.A. Allt såg ut att gå vägen och jag var helt inställd på att tillbringa många år där och göra karriär. Så helt plötsligt dök hinder upp på vägen.. Stora hinder som gjorde att det inte fanns någon möjlighet för mig att åka. Jag var ledsen, förtvivlad nästintill och hade ingen aning om vart livet skulle bära mig. Just där och då kunde jag för allt i världen inte se vad meningen var med detta.

Men så gick tiden och nya dörrar öppnades; de ”rätta” dörrarna och det var också så jag kom in på min nuvarande bana med eget inom hälsobranschen. Jag kände inom mig att det var något annat som väntade. Något bättre och jag vågade tro.

Livet är bra spännande ibland (ja och också riktigt utmanande) när man zoomar ut och ser allt ur ett större perspektiv. Hur ett val i livet kan påverka resten av ens liv.

Det är så viktigt att våga tro, våga ha tillit till att allt blir precis som det ska vara om man bara ”rider med vågen”. De senaste åren har jag blivit bättre på det. Men OM jag har prövats?! Det har varit stunder när jag inte förstått någonting, när min tillits satts på ordentliga prov, när marken skakat under mina fötter och jag ifrågasatt allt. Men så nånstans inom en så vet man att hur stormigt det än kan vara ibland så är allt ändå precis som det ska vara.

Jag tror verkligen att allt har sin mening i livet även om man (eller jag 😉 ) ibland ifrågasätter detta. Uttrycket; ”när en dörr stängs så öppnas en annan” är faktiskt helt sant MEN då måste man ha tillit till det.

Bilden är från Åre i somras; Mattias och jag på toppen av Åreskutan.

Koppla ner

8.40 lördag morgon och jag är i bilen på väg för att hålla pass. På vägen får jag möte av en bil som är halvt på väg över i min körbana innan han återfår kontrollen över sin bil.  Varför? Vad gör han? Han sms:ar. Han kör alltså bil och skriver sms samtidigt!!!

På väg hem från träningen stannar jag till vid ett övergångsställe för att släppa fram en pappa med sitt barn i vagnen. Pappan småspringer medan dottern sitter i vagnen och stirrar på en iPad. Denna konstanta uppkoppling. Utan att låta som någon slags perfekt förebild som aldrig använder min egen mobil (för så är inte fallet. Jag ”okynnessurfar” jag med;-) så har jag det senaste året observerat denna konstanta uppkoppling som råder i samhället. Är man ute och äter så ser man föräldrar och barn djupt försjunkna i sina mobiler, på t-banan; ingen pratar längre med varandra utan har lurarna inpluggade i öronen medan mailen besvaras, eller när man är på middagar då man ser sig runt och 4 av 5 sitter med mobilen.

Som sagt; jag är själv en användare av mobil och får påminna mig om att lägga ifrån mig den då och då för att inte okynnessurfa som jag kallar det. Vart är samhället på väg? Ska vi umgås med våra mobiler på den här nivån? Är det ok att använda mobilen medan du kör? Eller den gången då Mattias och jag är ute och äter middag och jag ser mor och son ute på restaurang för att ”umgås” men det jag observerar är att ingen konversation de emellan råder utan mor sitter med mobilen konstant och ”jobbar” medan barnet har fått en iPad med sig för att kolla film.

Jag tror att vi alla behöver tänka till och vara med närvarande; både när vi är med våra barn och generellt. Vi behöver koppla ner då och då för att SE och HÖRA varandra. Vem vet vad denna konstanta uppkoppling ger för effekter om ett par år.

Nej; idag ska jag ta ett ”första” steg med några mobilfria timmar. Jag ska äta god mat som jag ska njuta av med alla sinnen, jag ska ut i skogen och känna lugnet och doften av naturen. Jag ska stilla sinnet för en stund och bara vara…

natur pt stockholm personlig träning

Movie Night


50 shades of grey

50 shades of grey… Oj oj oj vilken omtalad film. Jag är en av de få som varken har läst boken eller visste mycket om filmen innan jag såg den. Jag mötte upp två vänner på bio ikväll och såg denna omtalade film. Visste inte vad jag skulle förvänta mig så jag kan inte säga att jag blev besviken som en del andra verkar ha blivit av den. Jag blev påverkad av den men kan inte säga exakt hur..

Jag vet att många blivit upprörda av hur de speglar manligt och kvinnligt i filmen. Jag känner att jag inte har så mycket kommentarer kring just det utan tycker att alla får tycka och tänka precis vad de vill. Vad jag däremot kan säga om filmen; och nu talar jag till alla; även ni som inte sett den och kanske inte heller har en aning om vad den ens handlar om; var er själva och låt ingen ändra er!! Våga stå för den du är, sätt gränser för dig själv och stå fast vid de utan att påverkas av andra, säg nej när du behöver och ja för att du själv vill och inte för att det är ”rätt”. Följ DITT hjärta och inte vad ”normen” säger eller vad någon annan råder dig till. Det är bara DU som kan styra ditt liv. Och ja, det går att styra sitt liv precis åt det hållet man vill. Det är Du som kör…