Följ… lyssna på din kropp och njut mer!! Det är dags för nytt nu.

alinbistoletti medium personlig tranare halsocoach andlighet healing

Det handlar inte om att vi inte ska måna om våra kroppar… Det jag delar i denna text är att vi glömmer det absolut viktigaste; att måna om även våra själar och våra hjärtan. Om att vila och ”vara mer i varandet”

Jag bläddrar i hälsotidningen X och det ena uppslaget är ”hurtigare” än det andra; ”detoxa med soppor”, ”träna i säsongens senaste utrustning”, Beach 2018…. ja listan kan göras lång..  i nästa stund går jag ut på sociala medier där bilderna avlöser varandra med lättklädda super-deffade kroppar.. jag förstår att många får ångest när detta har blivit något sk ”ideal”…
Missförstå mig rätt.. Det är inget fel att ta hand om sin kropp, att vilja vara vältränad eller att tänka på vad man äter. Där är vi ju alla olika individer och behöver olika saker.. Vad jag menar är att vi slutat följa våra kroppars behov… Hur mycket behöver DIN kropp sova för att den ska må bra..? HUR mycket mat behöver DIN kropp? Vill din kropp röra sig i form av lugna promenader eller yoga..? Jogg eller karate? Eller vill din kropp helt enkelt bara vila för att den är trött?!
Samhällets tempo är ohållbart. Ja just exakt så! Det är ohållbart att fortsätta springa som vi gör och ju förr vi inser detta och faktiskt saktar ner desto mindre hårt kommer det att slå tillbaka på oss.
Vi är inte menade att leva i denna stress som råder. Det är inte vår livs plan. Inte för någon av oss. Från början åt vi när vi var hungriga, sov när vi behövde och rörde på oss för att det ingick i vår livsstil.. Vi sprang inte hysteriskt på något löpband inomhus medan vi kollade mailen på mobilen…
Vi är ”mer hälsosamma” än någonsin och människor mår sämre än någonsin. Hur får ni ihop denna ekvation? Vad ÄR att ”vara hälsosam”. Är det verkligen att äta var 3:e timme, sova 8 h, träna 3 pass i veckan, gå 15 000 steg per dag, utesluta gluten och socker..? Nej kära ni; inte enligt mig… inte alls enligt mig. Att vara ”hälsosam” (även om just det ordet känns lite klyschigt enligt mig) är att följa sin kropp och ge den vad den behöver. Lyssnar du på den så kommer den att tala till dig och berätta EXAKT vad den behöver. Men det är just det, vi har slutat att lyssna och hur ska vi då kunna veta vad den behöver. Hur ska just din kropp må bra om du följer andras ramar och modeller för vad ”man ska” göra…? Hur ska din kropp må bra om din själ inte mår bra?
I halva mitt liv levde jag i ett ”kroppsligt fängelse” där jag gång på gång gick emot min kropp och mitt hjärta… Jag flydde från smärtan i form av hysterisk träning och kost. Uteslöt än det ena än det andra i hopp om att kunna döva den gnagande känslan inom mig. Jag var så vältränad. Så stark och såg så ”frisk” ut. Ingen anade vad som låg bakom den kroppen.. Hur mycket ångest och timmar av att ”gå emot” mitt inre.. min kropps röst som skrek..: ”stopp, stopp”…
Så en dag bestämde jag mig.. Jag ville bli fri.. Jag ville läka för att kunna få må bra. DÄR kom vändpunkten. Jag tog hjälp av naturen. Jag grät i min sambos famn, jag blottade min själ för första gången, jag tog hjälp av healing, meditationer… Jag tvingade mig själv att inte träna.. att börja äta glass, dricka ett glas rött då och då..
Det tog lång tid och många tårar och smärta för att bli fri. Men det gick… Sakta men säkert försvann ångesten och jag fann ett sätt att kunna ”leva”, njuta och få känna mig fri.
Så nästa gång du får ångest för att du inte tränar, eller ångest för att du åt den där bullen eller låg på soffan en hel helg.. Till dig säger jag bara grattis!! Fortsätt så!!! Vill du vila så vila!!! Vill du äta godis så ät men NJUT!! Vill du springa så gör det men inte för att ” man ska” utan för att din kropp sagt att den vill det.
Vill du styrketräna för att bli stark i din kropp så gör det men bara för att DU vill och inte för att du sett på Instagram att ”man ska” ha en tonad kropp. För det finns inga;”man ska”. Inte alls.. Det är något som skapats av samhället och jag ber till alla högre makter att det blir ett skifte i detta.. en nödvändig förändring. Fast egentligen behöver jag inte be för jag vet… Ja jag VET att en förändring är på ingång…
Så till dig som känner ångest nu efter nyår och känner att du ”måste” gå ner 12 kg och bli ”fit inför beach 2018”…är mitt råd;  ändra dina planer.. tänk om detta år. Bryt dina gamla mönster och ”löften om att bli nyttig”.. bestäm dig för att kunna vila, stressa ner och njuta istället!!! DET är vad de flesta behöver men alltför få ”vågar göra” med risk för att ”känna sig dåliga”. Det finns inget dåligt i att följa dig själv och din kropp. Tvärtom; du har ALLT att vinna❤️.
I höst kommer jag att börja anordna ”resor”.. Har inte bestämt mig för vad jag ska kalla de ännu.. Träningsresor, själsresor.. Hälsoresor.. Det är ju en kombination av allt detta jag vill skapa. Jag vill skapa något nytt och vad jag anser att samhället behöver.
Vi kommer att åka till Italien, träna i naturen med våra egna kroppar. Men inte för att ”vi måste men egentligen inte orkar” utan för att det känns så ljuvligt att få röra på sig med utsikt över bergen.. Vi kommer att NJUTA av god mat som lagas med lokala råvaror av en kock.. Vi kommer att bada in poolen eller sola om vi vill och vädret tillåter. Vi kommer att sova om vi behöver, vila om vi vill.. Vi kommer att ”koppla ner” för det mesta för att umgås och lära känna varann.. Vi kommer att vandra i berg och meditera på en kulle…
Ja kära ni.. Det är dags nu.. Dags att vi saktar ner lite mer och faktiskt njuter… ❣️
Med kärlek och värme från Alin

Father healing

 

 

Hej pappa,

När jag skriver detta brev är jag gravid i 8:e månaden och det har gått två år sedan vi umgicks. Senaste gången jag hörde din röst var i januari på min födelsedag då du grattade mig.

Det här brevet ”kom till mig” när jag för en stund sedan var ute med hundarna i skogen. En doft av västkusten drog in från havet och starka minnen från barndomen och våra somrar i Falkenberg kom tillbaka. Ja, jag har många fina minnen från barndomen också vill jag att du ska veta. Den där smärtan från förr och min önskan att ”radera de första 25 åren av mitt liv” har försvunnit och ersatts av en tacksamhet istället. De jobbiga minnena har fått mindre och mindre plats och istället minns jag det fina mamma och du gav oss.

Jag vet inte om du vet att det är en liten flicka som ligger i min mage. Hon ska heta Holly Bistoletti och alltså ha ditt efternamn precis som jag. Det är med stolthet jag bär ditt namn pappa och jag vill att min dotter får ta del av det också.

Jag undrar om hon kommer att ha likheter med dig… Älska att läsa, vara intresserad av språk, tycka om att resa… Jag vet inte men jag hoppas det. Vad jag däremot vet är att jag kommer att ge henne ”en bit av dig och därmed mig”; nämligen att hon ska få ta del av Österrike, skidåkning, det tyska språket, maten kulturen, den vackra naturen och allt det andra underbara som jag fått med mig därifrån. Från ditt hemland pappa.

Det är så mycket som du inte vet om mig pappa. Så många år du missat av mitt liv. Vet du att jag arbetar som medium och healer? Ja jag använder de gåvor jag föddes med och vägleder människor i sina liv, hjälper de att hitta rätt och att läka. Om du bara visste hur mycket jag älskar mitt jobb. Jag är fri att arbeta vart jag vill ifrån och jag får dagligen hjälpa människor framåt i livet. Ja, nog förstår jag idag varför jag gjort den resa jag gjort och upplevt all smärta jag har… Jag vet att du är ateist pappa. Eller åtminstone så var du det när vi var yngre. Mitt yrke är alltså så långt ifrån din tro men vet du; jag är stolt över det jag gör och hur jag påverkar människor. Det finns så mycket mer än det vi ser med blotta ögat och så mycket hjälp från den andliga världen som jag önskar att fler ska få ta del av.

Ibland finns du med mig starkt pappa. Jag undrar varför du inte vill ha mig närmare och varför du inte stått upp för mig som du gjort för mina systrar. Men i nästa stund känner jag att det är ett svar som jag tror för alltid kommer att utebli. Och det är ok. Jag behöver inget svar på den frågan. Faktum är att smärtan känns mindre och mindre och jag har någonstans nått en acceptans. Du behöver inte förstå mig pappa och du får vara rädd. Du kan släppa skulden nu…

Mattias har du ju fått träffa och det är jag väldigt glad för. Om du bara visste vad den mannen gjort för mig och gör. Utan honom hade jag aldrig varit den jag är idag. Utan honom hade jag aldrig kunnat läka mitt gamla och bli fri som jag nu är.

Jag vill säga en till sak pappa; att jag vet att både mamma och du bar skuld till vår ibland smärtsamma barndom. Jag lägger inte allt på dig så att du vet det. Jag är glad att du berättade om din egen barndom och vart du kom ifrån för det hjälpte mig att få en större förståelse för dig och för hur du förhöll dig till saker; känslor, oss, mamma etc.

Holly sparkar för fullt när jag skriver detta… Vilken kärlek jag redan känner till denna lilla vackra själ…

Jag tror inte att du vet vem jag är idag pappa?! Vet du att jag för första gången i mitt liv kan säga att jag är stolt över vem jag är och vad jag åstadkommit hittills. När jag vaknar upp på morgnarna nu är det första jag möts av kärlek från Mattias. Han håller om mig och jag känner värmen från honom… All ångest jag känt i mitt liv är borta. Jag var ständigt på flykt förut.. Från känslorna.. Från det stora svarta hålet inom mig, men det behöver jag inte längre. För jag har lärt mig att möta de känslor som vill ut utan rädsla. Friheten jag känner i det är obeskrivlig.

Varje dag känner jag ett lugn och en ro inom mig… och en genuin tacksamhet till livet som jag heller aldrig känt såhär starkt förut.

Jag trodde tårarna skulle strömma nerför mina kinder medan jag skriver detta (vilket såklart hade varit ok) men nej… Jag har gråtit så mycket och sörjt så mycket så när jag nu skriver detta är jag bara lugn… Jag känner en värme och det känns så rätt att dela detta.

Jag tackar dig pappa. Utan dig hade jag ju inte funnits och hade då heller inte fått uppleva detta underbara som kallas livet…

Varma kramar till dig pappa,

”Ali”