Publicerat den 12 maj, 2022 av Alin Bistoletti
Denna text har pockat på en längre tid nu.. Säkerligen kommer mitt inlägg att trigga en del av er medan somliga fullkomligt resonerar med mitt tänk. Jag skriver inte detta med avsikt att döma någon utan som alltid när jag delar så är det MIN egen åsikt.. MINA tankar och känslor. Jag har inte läst på kring ämnet eller kommer att dela statistik eller andra siffror. Detta jag kommer att dela är en av mina hjärtefrågor och jag hoppas att jag med mina ord kanske kan väcka någon att tänka annorlunda….
Jag ser de överallt, barn gåendes på gatan uppslukade av de, föräldrar i parken med sina barn… vuxna människor på date med varsin, föräldrar på restaurang och de gett en till sitt/sina barn… Jag har på nära håll sett de på lekträffar där barnen inte längre ”leker” utan umgås med ”de” istället… som ni säkert redan listat ut så talar jag om skärmen… det jag kallar ”den nya samhällsdrogen”.
Jag minns inte vilken studie/forskningsrapport jag läste men vet att jag från flera håll hört att skärm 📺 har liknande effekt på hjärnan som kokain… Den ger oss snabba kickar och skapar lätt ett beroende; hos vuxna och hos barn…
Smartphones och den nya tidens tekniker är fantastiska på många vis; jag säger inget om det. Men bortom detta fantastiska finns enligt mig en mörk och mycket negativ sida som jag tror vi måste bejaka mycket mer än vi gör.
När jag var liten lyssnade jag på opera, 70-tals och klassisk musik.. jag förstod inte varför vi skulle använda el utan tyckte vi kunde använda oss av eld och levande ljus istället. Eller varför vi åkte bil och inte häst och vagn. Jag hade full koll på vilka de tre tenorerna var och min favoritfilm var filmen om José Carreras uppväxt. Jag har alltid känt mig som en gammal själ och med det sagt har jag säkert extra svårt att förhålla mig till det nya snabba, moderna, högpresterande, teknologiska samhälle… men samtidigt vet jag att jag är en anpassningsbar och flexibel person så det är ju inte hela sanningen..
Det är av så många anledningar jag tycker det är negativt och till viss del förödande för oss; för samhället och för våra barn att ha tillgång till skärm så som vi har nu. Jag tror att det kommer att slå hårt tillbaka på oss längre fram… Förutom ur den sociala aspekten; vi umgås med skärmar… vi har allt tillgängligt hela tiden via skärmen.: i skolan sitter barnen med skärmen… barn spelar data-och tv-spel och umgås bakom skärmen. Ja det är en av de grejerna som skrämmer mig mest..; barn får inte längre det sociala samspelet och träningen och allt det fantastiska det ger för mellan de finns alltsom oftast nuförtiden en skärm… Sen funderar jag på; vad gör det med våra hjärnor?! All denna snabba stimuli… och alla barn som har sk ”gamnackar”
Pga för mycket tid framför skärmen… och detta beroende det skapar… vi skulle väl aldrig ge våra barn rena droger men att låta de överdosera en skärm är helt ”ok”. Många gånger har jag fått höra; ”men alin, såhär ser samhället ut nu och man får anpassa sig”… absolut brukar jag svara.. ”men det är också vårt ansvar som föräldrar och vuxna att visa barnen att det går att göra annat än att stirra ner i en skärm.. man kan spela spel, pyssla, hänga i skogen, gå på utflykter, läsa en bok, lyssna på ljudböcker, poddar, prata.. ja helt eller umgås utan skärmar. Jag förstår att det intrigeras i skolan från tidig ålder (Vad hände med klassiska skolböcker?!) men bara därför behöver inte barn få överdosera skärmen så som många nu får.
Jag vet att mycket har ändrats och att livet också innebär förändringar (tro mig jag förstår precis ☺️…)..att tiderna ändras som det heter men det är också en otroligt ”bra ursäkt” för att slippa ta ansvar. Man kan ju faktiskt ta andra vägar… man måste inte ”följa strömmen”… Mao man måste inte bli beroende av en skärm eller låta sina barn använda den obegränsat.
Jag tror absolut inte att det är någon slump alls att alla diagnoser ökar… barn blir diagnostiserade med ADHD, ADD, Autism till höger och vänster… jag undrar i mitt stilla sinne om man i detta väger in saker som: ”hur mycket tid tillbringar ditt barn i naturen, vad äter ditt barn, hur mycket fysiskt aktiv är det, och kanske den främsta frågan: ”hur mycket skärmtid har ditt barn per dygn”…
Jag tror att detta är ett sååååå mycket större samhällsproblem än vad vi vill kännas vid och som jag skrev ovan… om inget görs och fler börjar våga ifrågasätta så kommer detta slå hårt tillbaka på samhället…
Som sagt, jag dömer INGEN… jag predikar heller inte om vad som är rätt eller fel… jag delar som vanligt bara mina innersta tankar och funderingar i hopp om att kanske kunna ”väcka” någon.
Missförstå mig rätt; smartphones och den nutida skärmen är bra på många vis och sjävklart använder jag också en smartphone MEN… jag gör endast det jag behöver och sitter aldrig längre stunder och slötittar… inte för att någon sagt åt mig att det är fel utan för att det känns just FEL i hela mitt system att använda min telefon för mycket. Inte bara för att jag för min hälsas skull ”kopplar ner” ibland och helt lägger bort mobilen utan för att jag vill vara närvarande med mina barn❤️.
Kategori: FÖRÄLDRASKAP, LIVET, OkategoriseradeEtiketter: Barn, familj, Livsråd, Själsligt, skärm
Man kan kalla mig en livsnjutande, "nytänkande" bloggare som kommer att ta upp ämnen som; kroppen, själen, mat, andlighet och frågor och funderingar kring allt detta.
Jag är Alin Bistoletti. Mamma till Holly 5 år och Niki 10 månader. Utöver min mammaroll så jobbar jag som intuitiv livscoach.
Jag har stark dragning till naturen och tillbringar mycket tid där. Utöver det så finner jag stor glädje i att laga mat och baka och uppskattar "det enkla" i livet. Jag tar ingenting för givet och känner varje dag en tacksamhet till allt jag har.
Min personliga resa har varit prövande i mångt och mycket. Jag har alltid varit en sensitiv själ och känt mycket. Något jag idag ser som en gåva menad att hjälpa andra men som genom livet också varit oerhört prövande; att ta in så mycket och känna "andras känslor" utan att förstå det. Jag har gjort både en fysiskt och själsligt tuff resa men känner mig idag mer läkt än någonsin och med det; en frihetskänsla jag aldrig tidigare känt.
Jag hoppas med denna blogg och med det jag arbetar med kunna hjälpa fler på sin livs väg; hjälpa med allt från läkning till att finna ro och att finna sin väg. Den rätta för just Dig.
Mycket värme,
Alin
Inga Instagram-bilder hittades.