Koppla ner
8.40 lördag morgon och jag är i bilen på väg för att hålla pass. På vägen får jag möte av en bil som är halvt på väg över i min körbana innan han återfår kontrollen över sin bil. Varför? Vad gör han? Han sms:ar. Han kör alltså bil och skriver sms samtidigt!!!
På väg hem från träningen stannar jag till vid ett övergångsställe för att släppa fram en pappa med sitt barn i vagnen. Pappan småspringer medan dottern sitter i vagnen och stirrar på en iPad. Denna konstanta uppkoppling. Utan att låta som någon slags perfekt förebild som aldrig använder min egen mobil (för så är inte fallet. Jag ”okynnessurfar” jag med;-) så har jag det senaste året observerat denna konstanta uppkoppling som råder i samhället. Är man ute och äter så ser man föräldrar och barn djupt försjunkna i sina mobiler, på t-banan; ingen pratar längre med varandra utan har lurarna inpluggade i öronen medan mailen besvaras, eller när man är på middagar då man ser sig runt och 4 av 5 sitter med mobilen.
Som sagt; jag är själv en användare av mobil och får påminna mig om att lägga ifrån mig den då och då för att inte okynnessurfa som jag kallar det. Vart är samhället på väg? Ska vi umgås med våra mobiler på den här nivån? Är det ok att använda mobilen medan du kör? Eller den gången då Mattias och jag är ute och äter middag och jag ser mor och son ute på restaurang för att ”umgås” men det jag observerar är att ingen konversation de emellan råder utan mor sitter med mobilen konstant och ”jobbar” medan barnet har fått en iPad med sig för att kolla film.
Jag tror att vi alla behöver tänka till och vara med närvarande; både när vi är med våra barn och generellt. Vi behöver koppla ner då och då för att SE och HÖRA varandra. Vem vet vad denna konstanta uppkoppling ger för effekter om ett par år.
Nej; idag ska jag ta ett ”första” steg med några mobilfria timmar. Jag ska äta god mat som jag ska njuta av med alla sinnen, jag ska ut i skogen och känna lugnet och doften av naturen. Jag ska stilla sinnet för en stund och bara vara…
INTUITIV LIVSCOACH
Man kan kalla mig en livsnjutande, "nytänkande" bloggare som kommer att ta upp ämnen som; kroppen, själen, mat, andlighet och frågor och funderingar kring allt detta.
Jag är Alin Bistoletti. Mamma till Holly 5 år och Niki 10 månader. Utöver min mammaroll så jobbar jag som intuitiv livscoach.
Jag har stark dragning till naturen och tillbringar mycket tid där. Utöver det så finner jag stor glädje i att laga mat och baka och uppskattar "det enkla" i livet. Jag tar ingenting för givet och känner varje dag en tacksamhet till allt jag har.
Min personliga resa har varit prövande i mångt och mycket. Jag har alltid varit en sensitiv själ och känt mycket. Något jag idag ser som en gåva menad att hjälpa andra men som genom livet också varit oerhört prövande; att ta in så mycket och känna "andras känslor" utan att förstå det. Jag har gjort både en fysiskt och själsligt tuff resa men känner mig idag mer läkt än någonsin och med det; en frihetskänsla jag aldrig tidigare känt.
Jag hoppas med denna blogg och med det jag arbetar med kunna hjälpa fler på sin livs väg; hjälpa med allt från läkning till att finna ro och att finna sin väg. Den rätta för just Dig.
Mycket värme,
Alin
Alin Bistoletti 