För många pekpinnar och om att våga följa…

Stressen i många är total… Gluten ska vi inte äta för det är ”dåligt”.. Socker är farligt och bör tydligen bannlysas. Fett intages endast i måttliga mängder och givetvis då ”nyttiga fetter”. Kolhydrater ska vara endast långsamma och Gud förbjude om de råkar vara snabba då och då. Raw food, paleo, GI, LCHF, 5-2… Dieterna är många… Ovanpå detta så ska det givetsvis tränas också; helst minst 3-4 dagar i veckan och då självklart varierad träning. Tabata är ju poppis (eller åtminstone var; jag håller inte räkningen längre..) då får vi ju en maxad träning på superkort tid så att vi kan stressa vidare någon annanstans.. Till karriären exempelvis. Jo för visst ska vi göra karriär också annars är vi ju inte någon.. Mammalivet är viktigt också. Helst 3 barn i lagom ålder emellan. Att vissa inte ens kan få barn det är tydligen inte relevant i dagens samhälle. Det samhälle jag lever i… Och jo just det; när man fött barnet så ska det helst inte gå längre än någon månad Max innan man ska va tillbaka i träningen igen. Helst då givetvis ha gått ner alla mammakilona och tillbaka i formen man va innan… 
Tycker ni det låter rimligt? Det tycker inte jag. När ska man hinna njuta då? Hänga i skogen och strosa… Äta god mat; precis vad man vill utan restriktioner? Vilan då..? När ska den hinnas med? Eller ”bara varandet”? 
Hade det varit jag för 4 år sedan så hade jag säkerligen levt som ovan.. Och ett konstant dåligt samvete hade gnagt i mig att inte räcka till.. att inte ha fått in alla mina träningspass enligt planen.. att inte ha hållit den strikta kost som jag brukar… jag hade säkerligen varit helt slut men inte tagit någon större notis om det utan kört på lika hårt som alltid. Jag hade fortsatt förminska mig av rädsla för att ta för stor plats. Jag hade fortsatt ha kontakt med min biologiska familj bara för att ”man ska ha det” även om jag inte hade mått bra i det. Om jag hade gjort vad som ”förväntades” av mig så hade jag drivit en framgångsrik träningsblogg och fortsatt driva mitt företag inom hälsobranchen.. Men trots många rädslor och funderingar kring vad folk skulle tycka och tänka så följde jag min inre röst och vägledningen jag fick… Jag följde mitt kall och det jag är ämnad för; att hjälpa många och stort och driver idag ett företag där jag jobbar som medium och healer. Ja tänk va ”konstigt” av mig.  Hur kan man jobba som medium… Va ”flummigt”… Den andliga världen skrämmer så många och det är delvis det jag har en förhoppning om att ändra. 

Jag har vandrat en tuff jordisk väg i livet och jag föddes med gåvor.. Jag älskar människor, moder jord och djur och jag är här på jorden för att göra skillnad❤️🌈🌍…
Jag tackar för att jag vågade bryta mig loss… Jag är glad och stolt över hur mycket kontroll jag släppt. Jag är fri att kunna njuta av allt; mammalivet, mitt företag, maten, kärleken, naturen, vilan, varandet, min andlighet… Jag är fri och tacksam och kommer aldrig någonsin att gå tillbaka till hur jag levde då.. Det var inget ”liv” utan ett konstant jagande, stress, press och njutningen existerade inte ens.. Varje dag gick jag emot mitt hjärta och min själ..  Jag ville behaga andra och vågade därför inte följa vad jag själv ville..

Nej: vet ni vad, jag tycker det är dags för nytt nu.. Dags att vi börjar leva lite. Dags att släppa lite på kontrollen och faktiskt njuta också.. att göra vad vi vill och inte enligt vad ”ramarna” säger… Så följ DINA drömmar och strunta i vad som är ”rätt eller fel”… Våga lyssna till din intuition, din inre röst för det finns ingen röst som kan leda dig bättre…

Dröm, våga, släpp, lev och njut. Nog för att vi lever flera liv enligt vad jag tror men nu är vi här och nu, i detta jordeliv så gör allt du egentligen vill och våga vandra din väg utan att följa alla andra ❤️. 
Med en innerlig värme och mycket kärlek från Alin