Self love ❤️

Häromdagen började jag att gråta… Jag var på mitt ”skogskontor” då insikten plötsligt tog tag i mig… Hur hård jag ibland är mot mig själv… Hur dömande…

Stundvis kan jag se på mig själv med kärleksfull blick men så kommer de stunder av ”gammalt” då jag blir för hård mot mig..

Det var som att jag där i skogen och såg mig själv utifrån. Och därifrån: ur den synvinkeln så såg jag så klart på mig själv, jag såg hur fel det är med de dömande tankarna och att jag inte på något vis behöver eller ska se på mig själv så…. Det är endast mitt gamla.. Den där Alin som ”piskade” sig själv… som aldrig kände hon dög.. Var tillräcklig… bra nog.. snygg nog… duktig nog… Den där Alin som ställde klockan på 6.45 varje morgon för att gå upp och ”prestera” men trots det ändå aldrig kände sig bra nog.. Den där Alin som inte ”vågade” bli arg eller ledsen av rädsla för att vara en ”dålig människa”…

Men så är det ju nutid… och jag är tillbaka på min plats i skogen… Då insikten landar i mig vem jag är idag… vilka kliv jag tagit.. att jag inte behöver prestera hela tiden för att duga.. att jag är älskad som jag är oavsett om jag säger ifrån.. är tydlig.. trött med stundvis bristande tålamod… eller ”bara” är jag; Alin Bistoletti.

Jag ”duger” mer än väl.. Jag är en fin människa som gör gott här på jorden. Jag är en god och bra mamma åt vår älskade Holly. Jag är oftast glad men ibland ledsen… Jag är tacksam gentemot livet och kan stundvis vara i nuet men ibland flyger jag upp i huvudet.. Jag är oftast i min kraft och orädd men ibland så vacklar jag…

Ja detta är vad jag kallar livet.. Ibland är vi orädda och känner oss trygga.. Ibland är vi ledsna utan att veta varför. Ibland kan vi vara i nuet utan att oroa oss för framtid och ibland inte…

Så ofta jag ser detta i samhället.. Bristen på ”Self Love”… Sökandet och bekräftelsen utifrån.. Sociala medier är FULLT av detta och det är just också därför jag delar denna ”nakna vinkel”.

Kärlek till sig själv kommer inifrån.. Det är ingenting någon av oss kan få utifrån. Det är för mig som ett pussel som sakta sakta.. bit för bit läggs inom oss så att vi mer och mer och oftare och oftare kan se på oss själva med kärleksfulla ögon.

Och slutligen… älska sig

själv fullt ut❤️.